Buy from our bookstore and 25% of the cover price will be given to a school of your choice to buy more books. *15% of eBooks.
Audiobooks Narrated by Stefan Sauk
Browse audiobooks narrated by Stefan Sauk, listen to samples and when you're ready head over to Audiobooks.com where you can get 3 FREE audiobooks on us
Medan fukten drar in över blåbärsrisen har grådasket, dimman, de tidiga skymningarna tagit över, sveper över tvivlande själar som sitter i stugor och församlingshem i funderingar över meningen med livet och högre makter som till sist förhoppningsvis ska ordna upp alltihop. Under tiden tecknar dessa makter, kanske med ett obehagligt leende, en skiss över mänskligheten.
På ett kommunalkontor hålls ett möte om älgarnas framfart. Vad sägs egentligen och vilken agenda är den faktiska? I skogen håller djuren sitt eget möte. En ny novell av Dag Öhrlund.
"Vad fan säger du? Jag har för helvete inte dödat någon!" Christer Petterssons huvud svängde runt. Hans pekfinger riktades anklagande mot mig. De svarta ögonen sökte mina. Fixerade. Brände. Han tog hastigt ett steg framåt. Jag stelnade till.
Det är fortfarande en bit kvar till midsommar men redan olidligt hett i innerstaden. Han lossar slipsknuten så fort han kommit innanför dörren hemma, öppnar en kall öl. När han lagat sin snabbmat, bläddrat igenom tidningen och gått igenom TV-kanalerna drabbas han av rastlöshet, vet inte riktigt vad han ska göra. Hon har åkt till landet med barnen och han åker inte dit förrän till helgen. Det känns skönt att få vara ifred, rå sig själv i tystnad. Samtidigt känner han sig ensam.
Det hade inte hänt om inte Stalin hade börjat prata med mig en morgon. Jag vaknade av att han som vanligt satt på mitt bröst och nuddade min kind med tassen för att tala om att det var dags. "Upp med dig, slöfock", sa han mjukt. "Jag behöver gå ut snart." Det tog mig en stund att förstå att jag inte hade delirium eller hade blivit akut psykiskt sjuk. Jag såg mig sömndrucket omkring men det fanns varken dansande clowner eller flygande tefat i sovrummet. Inga vampyrer i kostym. Bara Stalin och jag.
Människor, stora och små, med olika önskemål om livet. Olika förväntningar. Olika sorger att bära. Olika sätt att pressa undan dem eller reagera. En ny novell om livet av Dag Örhrlund.
I ett ibland till synes hopplöst uppdrag avverkar vi mil efter mil på öde vägar, från obygdsmarker utanför Luleå till gudsförgätna ödetrakter långt från bibelbältets centrum, allt i ett envetet sökande efter Gud, tron och de som mer än andra är beroende av ett mycket nära och regelbundet förhållande till sin Gud.
Varje dag lämnar jag mitt hem klockan sju för att gå mot pendeltåget. Vägen är torftigt plogad, trottoaren inte alls, isbalkarna ligger tjocka. Stressade föräldrar drar trötta, ibland gråtande barn ur bilar för att lämna dem undrande till kollektiv förvaring på daghem. Jag ser barnens sorgsna ansikten och undrar om vi i maxtaxornas tid glömt att de är små människor? Kärlekstörstande individer som gärna skulle överge sitt dataspel för en promenad över en åker i solen med mamma eller pappa. Med båda, om de har turen att ha dem. Sparka sten. Vara nära. Lyx numera.
Sommar är glass och jordgubbar, myggbett och maskrosor.
Sommar är bara ben och skrapsår på små, små knän. Sommar är tunna klänningar och shorts, musik, blomdoft och nyslaget gräs. Fågelkvitter, färskpotatis och långa grillkvällar med mycket vin. Det är bad och camping och gräl och ändlös kärlek som aldrig kan bli större än under en varm natt.
Men mitt ibland all den där glassen och blomdoften och kärleken och värmen och allt det vackra finns också - obegripligt nog - ondskan.
Klockan var tre på eftermiddagen den 16 april 1996 när den 21-årige Richard Allen Montgomery fattade sitt livs sämsta beslut.
Människor som kände honom skulle senare vittna om att Richard, som bodde hemma hos sin syster, var en trevlig och godhjärtad man men att han också var alkoholiserad, drogmissbrukare och 'skulle gå med på vad som helst om det fanns sprit eller pengar med i bilden'.
Det är valår - en Djävulens tid full av konspirationer, lögner och idel falska leenden. Krogen är varm och välkomnande och där sitter Karaktärslösheten och iakttar skådespelet som pågår runt omkring honom.
